Torsdag 21/9 - på väg hem
Imorse började dagen ännu tidigare, vi skulle få vara med på elevernas musiklektion. Jag har aldrig hört någon i den åldern sjunga så vackert, och i olika stämmor dess-utom. Men lärarinnan var hård, hon blev aldrig riktigt nöjd.
Senare på förmiddagen tog vi bussen in till Riga där vi fick se "Old Riga", alltså gamla stan. Där fanns hus som var otroligt fina, men mitt i allt kunde det stå ett gammalt stenhus som höll på att rasa ihop. Inne i stan fanns gröna, fina parker som man inte såg nåt av ute i förorterna.
Vi åt lunch på ett ställe i stan, efter viss övertalning av de lettiska lärarna. Vi hade ingen lust att äta en till måltid på skolan, eftersom vi mest hade ätit vitt bröd där. Senare fick vi reda på att i Lettland äter man inte så mycket och oftast inte varm mat till frukost och middag, men desto mer till lunch. Vi som hade missat lunchen p.g.a. picknick utflykten dagen innan, visste inte det. Men det var gott att äta sig mätt!
Efter lunchen fick vi gå på marknaden och kolla i lite affärer. Det mesta var väldigt billigt jämfört med hemma.
En sak, som jag tyckte var orättvist, var att killarna inte fick vara med på någon av dessa utflykter. De var tvungna att vara med på lektionerna i skolan, sa lärarna när vi frågade.
När vi kom tillbaka till barnhemmet packade vi det sista och sa hejdå till alla, det var jättesorgligt. Jag hoppas vi får träffa dem igen på något sätt. Men det känns i alla fall som att man finns där för dem och hjälper till, trots avståndet.

Fredag 22/9 - hemma igen
Jag kan inte sluta tänka på den här resan, bilder av barnen som ropar "I love you" och andra rara saker dyker upp hela tiden. Nu när jag kommer tillbaka till min vardag och vet hur de har det, uppskattar jag varenda liten sak jag har och gör. Att ha en mamma som bryr sig är en självklar sak för de flesta här men bara en dröm för de barn som vi har träffat. Nu kommer tårarna, igen. Jag har aldrig tidigare upplevt något liknande, men jag önskar att alla på Lidingö fick uppleva samma sak. Då skulle man förstå hur bra vi har det, hur små våra problem är jämfört med deras. Det kommer att ta ett tag att smälta alla intryck men jag är enormt tacksam att jag fick åka med, det är en resa som följer med mig hela livet - en resa för livet.

Alla hade vi stora tunga väskor, till bredden fyllda med nya kläder som vi hade fått från barnbutiken Minimode i Lidingö Centrum. Allt detta skulle se´n delas ut till de olika barnhemmen och gatubarncenter. Ja, ALLT var med, trodde vi…………. tills Eva upptäckte att hon glömt sitt pass. Tack vare Hannas mamma Eva som åkte och hämtade det och budade ut det till Skavsta kom ändå passet fram i god tid.

Flygresan till Riga tog 50 minuter. På Riga Airport mötte Musikskolans lärare Nora och skolans kurator Edite upp oss tillsammans med eleverna Valeris, Valdemars och Ruslan från internatskolan. Vädret var otroligt varmt och skönt - 24 grader, rena sommaren för att ändå vara i september. Vi tog bussen till Musikinternatskolan som inte låg speciellt långt ifrån flygplatsen. På skolan blev ungdomarna genaste visade till sina rum, men kort därefter blev vi hämtade för att äta kvällsmat. Den bestod av bröd, potatissallad och skinka, serverat på ett kaffefat?!?! Därefter började vi vuxna att planera för de kommande dagarna, medan våra ungdomar bekantade sig med varandra genom att spela fotboll, ”Sverige mot Lettland”.

Genom mera pengar från Arla Coldin-orden planerades ännu ett utbyte med sex elever födda –93 och –94 från Musikinternatskolan i april nästa år. Alltså något yngre barn än förra gången. De kan dock inte vara för unga eftersom de måste kunna klara att kommunicera på engelska. Eleverna läser engelska i skolan från år 3. Musikskolan fick flera kassar nya kläder från Minimode, och de sex utbyteseleverna från i våras fick varsin skoltröja från Käppala Skola.

Musikinternatskolan är en helt lettisk skola som består av årskurs 1-12 , alltså även gymnasium. Skolan har ca 150 elever varav ca 60 internatelever. Dessa elever är till största delen föräldralösa. Ett fåtal av dessa 60 barn har dock möjlighet att komma hem till sina föräldrar, far- eller morföräldrar på helgerna. Musikinternatskolan består av flera byggnader. Expeditionshuset Internatbyggnaden, där även de yngre barnen har sina klassrum. Gästrummen låg också i denna något slitna byggnad. De äldre elevernas skolsalar och datarummet med ca 30 datorer låg i en nyrenoverad skolbyggnad. Datarummet används flitigt på kvällarna av eleverna, för kontakt på nätet med nya vänner.

Rummen på internatet bestod av olika antal bäddar. En del salar liknade tyvärr snarare en militärförläggning än ett barnrum. Dock med mera barnsliga tapeter på väggarna. Som mest var det 14 bäddar i form av våningssängar. De äldre barnen bodde ibland i dubbelrum, men även 5 eller 8 tillsammans. Rummen var mycket spartanska, Där fanns en säng, ett litet skåp och en låda till varje elev. Ingenting låg framme. Alla sängarna var snyggt bäddade med överkast och en kudde ovanpå (som det kanske i bästa fall låg ett mjukisdjur på). Däremot fanns det piano i alla de stora rummen.

Musikinternatskolan låg i ett stort fint grönområde med parker runtomkring. Eftersom mark nära flygplatser är attraktiv började de stora shoppingcentrumen att krypa skolan närmare och närmare. Amerikanska Ambassaden skulle snart flytta ut i om-rådet ifrån Rigas innerstad. Detta skulle dock komma att gynna skolan, eftersom de skulle få tillgång till ambassadens stora sportanläggning.

Vid åttatiden tog vi vuxna en taxi till hotell Albert i centrala Riga, där vi åt middag igen! Det vi fick på Musikinternatskolan kunde ju bara kallas förrätt. Vi tänkte mycket på hur tomma i magen våra elever måste vara om de inte skulle få något mera på hela kvällen. Det visade sig senare att våra aningar var sanna.

Onsdag 20 september
Riga 1/57 och Kopa ar Mums

Efter frukost begav sig Eva ut till Musikinternatet för att följa med eleverna på en heldagsutflykt till den lilla mysiga staden Sigulda, en timmes bussresa utanför Riga. (Mer om detta från eleverna och kanske även Eva).

Solweig och jag hade däremot lyckats ordna en guidad tur till fots (i regnet) runt Riga av Janis Anderssons. Janis med familj har se´n i augusti flyttat tillbaka till Riga efter att ha bott på Lidingö och drivit skoaffären Euroskor i många, många år. Janis som härstammar från Riga kunde sin stad väl. Vi lärde oss t ex mycket om när de ”Svarta Baskrarna” occuperade Rigas polishus för 15 år sedan. Vi vandrade genom ”Rigas Östermalm” och tittade på alla vackra jugendbyggnader som succesivt håller på att rustas upp. Vi gick igenom ”Rigas Diplomatstad”, där alla ambassader låg och vi promenerade genom en del fina parker innan vi till slut kom in till den gamla delen av Riga. Där tittade vi på den nyuppbyggda delen av den gamla muren och gick genom Svenskporten. Vi gick vidare över Domkyrkotorget och avslutade vår vandring vid Rigas Frihetsmonument. Där tackade vi Janis som på ett väldigt professionellt sätt hade gett oss all historia om Riga.

Solweig och jag tog därifrån en taxi till Moskvagatan, där Riga 1 och 57 ligger. Riga 1 är internatskolan dit Käppala skolas elever har skickat julklappar under många år. Riga 57 är själva skolan där även icke internatelever går. Skolan och internatet är nyligen upprustat och väldigt fräscht. Målat i milda färger, men väldigt kalt inomhus. Förmodligen vill dem inte förstöra väggarna genom att sätta upp någonting. Den enda tavla vi såg var på Lettlands president Vaira Vike-Freiberga.

Skolan tar emot barn i åldrarna 12-16 år. Tidigare, innan Riga 1 renoverades bodde även yngre barn på skolan, men eftersom de vara tvungna att utplaceras på andra skolor vid renoveringen har dessa barn inte flyttat tillbaka. På internatet bor 56 barn, hälften av dem är helt föräldralösa och hälften har föräldrar som inte kan ta hand om dem. Skolan har en anställd polis som ser till att hålla ordning på barnen så att de t ex inte tjuvröker på toaletterna. Många föräldralösa barn är också väldigt aggressiva.

Vi träffade skolans rektor och engelskalärare och pratade om ett ev utbyte, liknade det som skett på Musik-internatet. Pengarna från Arla Coldinorden kommer förmod-ligen att räcka även till det. Vi frågade vad de hade störst behov av just nu på skolan. Musikspelare blev svaret. Eleverna önskade sig CD-spelare med CD-skivor eller MP3-spelare till barnen.

Engelskaläraren Larisa visade oss internatet med matsalen och några elevers rum. På varje våningsplan fanns ett allrum med TV. Riga 1 hade förut stora sovsalar. Dessa hade vid renoveringen gjorts om till mindre rum. Det rum vi tittade in i var till och med ett enkelrum för en 15-årig flicka. Denna tonåring hade en enkel säng, ett skriv-bord, en byrå och ett skåp. Det fanns igenting på väggarna, ingenting låg framme och rummet hade enbart en taklampa. Vi tittade in i hennes skåp. Några tröjor, ett par byxor, en schampo och en parfymflaska. Det var allt. Jämför detta med en tonårstjej här i Sverige. Man fick lätt en känsla av fängelserum och fäng-elsekorridor. Dessutom var det alltid mörkt. Själv tycker jag inte att det vore fel att samla in lite säng- och skrivbordslampor till dessa elever. Man kan ju undra hur deras syn kommer att bli om de fortsätter att plugga i taklampans sken. Larisa tyckte att eleverna var otacksamma som ändå hade det så bra. Hon förklarade att de bara ville ha mer. Men det är ju ändå inte så konstigt. Eftersom skolan numera har datorer och internet så ser ju eleverna vad som finns att tillgå i världen.

Efter lunch så tog vi en taxi ut till förorterna på andra sidan floden Daunaga, till de lite sämre kvarteren där gatubarnscentret och gruppboendet Kopa ar Mums (som betyder Tillsammans med Oss) ligger. De hade flyttat till ett nytt och bättre hus. Kopa ar Mums är en utslussningsstation för barn från barnhem. Kopa ar Mums hjälper dem med kläder, mat tvätt, socialt stöd och ev fortsatta studier, eller ett jobb så att de senare kan slussas ut i samhället. Vissa bor där bara några månader, andra i flera år. Många har svåra psykiska problem och har svårt att klara sig på egen hand. Sandra som är lärare från Lettland och Sergeij som är psykolog från Ryssland har tillsammans med några socialarbetare hand om ungdomarna. Där bor 25 ungdomar mellan 16-25 år i olika rum med 3 mindre kök och toaletter. Rummen ser väldigt olika ut.. En del lever väldigt enkelt och lägger förmodligen sina intjänade pengar på annat. Andra hade det mera mysigt, till och med egen TV. Många hade katt.

På eftermiddagarna mellan kl 16-20 tar Sandra och Sergeij även hand om barn och ungdomar mellan 10-18 år som kommer direkt från skolan för att äta, leka, tvätta kläder, duscha och surfa på datorerna. Internetanslutningen hade f ö fungerat bra sen Käppala Skola hjälpte till att installera den i februari 2006. På centret finns även ett större kök, och ett mottagningsrum där man kan tala ostört med en psykolog. Här lämnade vi också flera kassar med kläder från Minimode. Det som Sandra och Sergeij nu önskade sig var fler kokplatto,r men även rostfria bänkar och hyllor till de små köken.

Meningen var sedan att vi skulle åka direkt till ett annat gatubarnscenter; NOA, men varken Solweig, Sandra eller Sergeij hade fått någon kontakt med Zeltite som drev det. Alla tre misstänkte att Zeltite förmodligen hade varit tvungen att lägga ner sin verksamhet p g a diverse svårigheter. Sergeij lovade att personligen åka dit och undersöka vad som hade hänt.

Tillbaka på hotellet fick vi en kort vila innan middagen som vi åt på en rysk restau-rang. På kvällen var vi vuxna bjudna av Musikinternatet på en konsert i Rigas Dome. En 50-manna blåsorkester med kör och diverse soloframträdanden. Skön avkoppling till allt det andra tunga. Eleverna var kvar på Musikinternatskolan för att ha party på kvällen. (Mer om detta i elevernas berättelser)

Torsdag 21 september
Plavnieka

Efter frukost den sista dagen for vi iväg långt utanför sta´n till Plavnjieka, ett barn-hem för barn 0-4 år. Huset var lite slitet, men personalen gjorde så gott de kunde för att få det trivsamt och mysigt. Där fanns mycket leksaker, mjuka djur och fina bilder på väggarna. Där bodde 94 barn, (tyvärr ungefär lika många som för 15 år). Många barn är alkoholskadade sen födseln. De flesta barnen blir lämnade av sina mammor redan på BB. Barnsköterskorna var väldigt gulliga och månade mycket om ”sina” bebisar. Trots den låga lönen som de har. Mindre än 100 LAT i månaden, vilket är ca 1200-1300 kr.

De allra yngsta barnen försöker man hitta adoptiv eller fosterföräldrar till inom landet. Barn över två år kan adopteras bort till andra länder, bl a Frankrike och Amerika. Intresset att adoptera från Sverige verkar ha falnat. Vi fick gå runt på en del av de olika avdelningarna, men dock inte alla. Vi fick heller inte fotografera barnens ansikten, och deras namn som stod på sängarna. Även här lämnade vi kassar med kläder från Minimode, som de blev väldigt glada för. Det de önskade sig nästa gång var skor, så att alla barn kunde gå ut samtidigt!

Vi for sedan direkt in till Frihetsmonumentet i Riga. Där hade vi stämt träff med de övriga, alltså eleverna på Käppala och eleverna och lärarna på Musikinternatet. Dessutom hade vi bestämt träff med Daiga Anderssons, gift med Janis (som guidade Solweig och mig runt Riga på onsdagen). Daiga och Musikinternatets lärare lotsade oss runt till diverse trevliga affärer och en bra lunchrestaurang. Vi hann även gå runt en stund på Rigas stora marknadsområde som ligger i de gamla zeppelinar-hangarerna. Vår trevliga resa började dock närma sig sitt slut, så vi tog bussen ut till Musikinternatet för att packa ihop tjejernas resväskor. Vi tog lite gruppfoton och sen bar det av i buss igen mot flygplatsen. Där kom tårarna. Eleverna ville inte skiljas åt!

Med förhoppningar om att vi kanske någon gång, inom en snar framtid, kan få våra vänner på andra sidan Östersjön att komma tillbaka till Lidingö så var vi ändå tvungna att flyga hem. Väl hemma var i alla fall mina barn (Malin och Johanna) mycket hungriga och väldigt trötta. Mycket hade hänt i deras liv på väldigt kort tid. Många nya intryck, men framför allt hade de fått en stor insikt i hur bra de egent-ligen har det här hemma i Sverige. För bra!

Tack för en trevlig och intressant resa.
Ulrika Nyström
(mamma till två av utbyteseleverna och fritidsledare på Käppala Skola