RIGARESA MED EN FULLASTAD SKÅPBIL 22 - 24 febr 2005

Chaufför: Jan Stålhammar. Passagerare och kartläsare: Birgitta Stålhammar

Det visade sig svårt att få hyra en skåpbil för färd till Balticum. På grund av stöldrisken blev det nej hos alla stora biluthyrare. Till slut fann en mack på Lidingö där vi kunde hyra en Renault Master med 8 kubiks lastvolym.

22/2 En snäll granne skjutsade oss, plus en teveapparat och två säckar husgeråd, skor och skridskor, till macken på Lidingö där hyrbilen väntade. Med den körde vi sedan till Harriet Andresen på Lidingö, som skänkt en stor soffa, en teve, ett skrivbord, en hög byrå, fyra stolar, ett litet bord, tre små hurtsar, två stora speglar, fyra tavlor, fem stora mattor, samt ca 10 kartonger innehållande linne, gardiner och prydnadsföremål.
Harriet hade skickat två starka män att hjälpa till med ilastningen. Inger Sjöstedt kom med ytterligar fem kartonger. Även Kickan Håkanson kom med många kartonger och säckar med träningsoveraller, kläder och skor. Tillsammans stuvade vi in allt tills skåpbilen var knökfull.
Därefter körde vi till Värtans färjeterminal och fick vänta 1½ timme i kylan på att få köra ombord. Det var smalt bland alla långtradarna! Avgång kl 18.00. Rejäl sjögång under natten.

23/2 Ankomst till Riga kl 12.00. Tullen snabbt avklarad. Vi for först till Rigas 1 Internatskola, dvs till bostadshuset, eftersom skolan höll på att totalrenoveras. Rektor Anatolijs Sergejevs tog emot och hjälpte oss att tillsammans med två anställda lasta ur ca hälften, bl a den stora soffan och de båda teveapparaterna - som kom väl till pass för barnens uppehållsrum - och dessutom stolarna, speglarna, tavlorna, två av mattorna, träningsoverallerna mm, allt mycket välkommet.
Som alltid bjöds vi på kaffe och te med kakor. Under tiden diskuterade vi årets hygienabonnemang, som på grund av förändrade villkor hos Rimi inte kommit igång ännu. Därefter inspekterade vi det nyrenoverade internatet. En tonårig flicka visade stolt sitt rum, där hon hade satt upp affischer och urklippta bilder på sina skåpdörrar. Vi fick också se "svenskrummet" - ett av Letthjälpen bekostat välförsett lekrum - samt ett alldeles nytt minigym med ett par roddapparater, armstärkare mm.

Därifrån körde vi över floden Daugava till det "socialhus" där Kopa ar Mums har sina lokaler. Några av de stora pojkarna hjälptes åt med urlastningen. Skrivbordet, byrån, tre mattor och alla gardinerna samt kläder och skor för de äldre barnen togs tacksamt emot.
Sandra Alpa hade dukat fram kaffe, te och tilltugg och vi lät oss väl smaka.
Sergejs Maksimovs berättade att deras nya projekt skulle komma igång inom kort. Det skall bli ett dagcenter, dit utsatta barn och deras föräldrar ska kunna komma och få hjälp ett team, bestående av psykolog, sociolog, socialpedagog m.fl. Detta pilotprojekt kommer att stödjas av kommunen med löner åt de anställda. Men därutöver behövs pengar till att skaffa bord, hyllor, samt leksaker och material för skapande verksamhet.
Sergejs vill också utöka verksamheten i Lauderi med att låta äldre tonåringar få bo i egna rum. Ett hundratal meter från Kopa ar Mums barnhärbärge finns nämligen några hus med tomma lägenheter som skulle lämpa sig väl. Kommunen där är positiv till idén men det krävs mera personal, något som Riga stad måste bekosta, eftersom ungdomarna kommer ifrån Riga.
Sandra berättade att man numera får adoptera lettiska barn till utlandet. Adoption av barn upp till 7, 8 års ålder till lettiska familjer har ökat under senare år. Men inte sällan ber dessa familjer sedan att få lämna tillbaka barnen när de kommit upp i tonåren!
Återfärd till färjeterminalen för incheckning 1½ timme före avgången kl 19.00 lokal tid.

24/2. Ankomst till Värtahamnen i Stockholm kl 12.00. Lång väntan på att få köra i land.

Vid pennan: Birgitta Stålhammar