| |
Ett
sommarminne
Farsta den 20/9-06
Lettland visade sitt vackra sommarleende när Oskars och jag landade
på Lidosta (flygplatsen i Riga) en eftermiddag i juli. Oskars är
adopterad från Lettland och det pirrar alltid lite extra i hans
maggrop när han skall till sitt fädernesland. På Lidosta togs vi
emot med blommor och stora famnen av både hans biologiska mamma
och hans två morbröder.
En av hans morbröder heter Peteris och är Oskars storfavorit. Trots
sina unga år har Peteris gått ett brokigt öde till mötes. Peteris
båda föräldrar är alkoholiserade och är ifråntagna sitt föräldrarskap.
Peteris är yngst i syskonskaran och har inget fast boende. Han bor
hos sin äldre bror eller hos sin storasyster beroende på om de har
tid, möjlighet och pengar att ta hand om honom. När ingen av dem
är tillgänglig får Peteris flytta till sin 81-åriga farmor som motvilligt
härbergerar honom hos sig. Till hösten har Peteris flyttat in i
en internatskola där han skall utbilda sig till bygg-arbetare. Peteris
liv kantas av fattigdom och förhållanden som ibland är helt omänskliga
för ett barn att uthärda.
Efter vår ankomst i sommar till Riga flyttade Peteris omedelbart
in i den lilla lägen-heten som jag hade hyrt för Oskars och mig.
För Peteris innebar vårt besök i Lettland god mat, bra boendeförhållanden,
semester från den dystra vardagen, en och annan present och framför
allt gemenskap med oss som han känner sedan drygt tio år tillbaka.
När jag själv bodde i Lettland brukade Peteris bo hos mig i helgerna
och åka på kortare semestrar tillsammans med min familj. Efter min
flytt till Sverige har vi inte träffats lika ofta men dock flera
gånger varje år. Ibland har vi träffats i Lettland men ofta har
han besökt oss i Sverige och en sommar tog jag med honom på en sex
veckors semester till Spanien.
Årets semester i Lettland innebar sju sköna och lata dagar i solen,
samvaro med Peteris och Oskars släktingar, restaurangbesök, besök
i det lettiska vattenlandet, besök i nöjesparken, kalas hos våra
gemensamma vänner samt allt annat roligt som hör sommaren till.
Efter en vecka var det dags att åka hem till Stockholm och Peteris
skulle följa med på en treveckor lång semester hit. Det var nära
att han inte fick följa med på planet eftersom han inte hade tagit
med sig sin födelseattest. Alla hans andra papper var i ordning
men detta viktiga papper saknades och i brist på tid hade ingen
möjlighet att leverera detta dokument till flygplatsen. Efter mycket
om och men lyckades Peteris äldre bror telefonledes muta någon tjänsteman
på flygplatsen och en minut före avsatt tid kunde vi alla tre stiga
ombord på planet som väntade.
Väl hemma i Stockholm fick Peteris träffa alla Oskars syskon. Det
var ett kärt åter-seende eftersom de alla känner varandra sedan
flera år tillbaka. Några dagar efter ankomsten skulle Peteris fylla
17-år och denna bemärkelsedag firades med pompa och ståt på finlandsfärgan.
Peteris var överlycklig när han lät sig väl smaka av buffébordets
läckerheter ombord. Framme i Finland väntade min mor på honom med
födelsedagstårta och med alla andra attribut som hör till när man
fyller år. Ett lyckligt leende spred sig på Peteris läppar när han
fick kasta sig över sina födelse-dagspresenter och till och med
Oskars sneglade lite avunsjukt på sin morbror denna dag. Efter några
glada dagar i Åbo med omnejd var det dags att ta färjan tillbaka
över Östersjön. Nu var det Gröna Lund som hägrade. Båda pojkarna
tillbringade tio timmar på detta nöjesfält och trötta men lyckliga
stöp de i sängen den kvällen. Veckan i Stockholm var kantad av restaurangbesök,
ännu flera födelsedags-presenter, lata dagar vid vattnet, parkteater
och sevärdheter som Peteris tyckte om.
När födelsedagsfirandet var ett minne blott packade vi bilen och
åkte till Örebro. Där väntade vår vän Thomas på oss. Han är en kär
bekant till Peteris och de lärde känna varandra när Peteris var
liten och Thomas bodde och arbetade i Riga. Hemma hos Thomas var
det dags för ytterligare ett födelsedagskalas vilket Peteris inte
hade någonting emot. Mera presenter och trevlig tillvaro med Thomas
familj satte guldkant på det här besöket. Efter några dagar var
det dags att åka till min syster i Fagersta. Peteris har alla år
varit en kär gäst i min systers familj och även denna gång togs
Peteris emot med öppna armar och i bakgrunden såg man ett dignande
födelsedagsbord som väntade på honom. Denna lantliga idyll blev
Peteris hemvist en vecka och han njöt av samvaron med alla sina
gamla vänner.
Efter tre veckor var det sedan dags att ta farväl på Skavsta flygplats
dit en liten men trogen skara hade samlats för att vinka adjö till
vår gemensamma vän. Med ett stort leende på läpparna försvann sedan
Peteris in i säkerhetskontrollen kånkandes på sitt tunga handpackage.
Peteris har det problematiskt i sin vardag men jag tror att han
uthärdar sin tillvaro eftersom han vet att det är några i Sverige
som tänker på honom. Han vet att vi följer hans steg och stöttar
honom när han som bäst behöver oss. Vi finns och några gånger varje
år sätter vi guldkant på hans tillvaro. Detta är viktigt för Peteris
och höjer hans status i kamratkretsen. Än så länge har han hållit
sig borta från kriminalitet och alkohol och min teori är att han
håller sig på den smala stigen därför att han vet att ett bättre
liv hägrar bara han är ihärdig, studerar och är skötsam.
Regina Illner
|
|
